Sammanhanget är tydligen det att svägerskan lovat besöka brevskriverskan på Götala men inte hållit löftet. Augusta Törnflycht skriver då detta korta skällebrev. I sin spontanitet och uttrycksfullhet är brevet inte typiskt för materialet i dess helhet men det vittnar vältaligt om hur man även i samhällets högsta kretsar kunde uttrycka sig om sinnet rann på.

Adress:

A Madame

Madame la comtesse de Törnflycht née baronne de Sparre

Text:

Twi wali dej din stygga jag är så förbitra så jag orkar intet be dig komma hit ehuru gärna jag wille och wore det mig kärt om jag kunde sluta mitt bref utan att wara din

ödmiuka tienarinna

CM Augusta Törnflucht

PS nu skände de andra ut mej för jag skref för höfwlit ty will jag ändra min styl hicka dej pat din homla gara och din bar fönnade hyt skinda nej dä sant: jag will intet ha dig bli qwar der du är jag kom intet anna i hog än jag hölt af dig

På modern svenska:

Tvi vale dej, din stygga! Jag är så förbittrad, så jag orkar inte be dig komma hit, hur gärna jag ville, och vore det mig kärt om jag kunde sluta mitt brev utan att vara din ödmjuka tjänarinna C. M. Augusta Törnflycht.

PS. Nu skällde de andra ut mej för jag skrev för hövligt. Därför vill jag ändra min stil: Hicka dig pat, din homla gara och din barfönnade hytskinda! Nej det är sant: jag ville inte ha dig bli kvar där du är, jag kom inte annat ihåg än jag höll av dig.

Kommentar:

I PS:et finns ett uttryck på s.k. backslang, ett ”hemligt” språk, som är populärt ännu i dag. Det innebär att man låter stavelser byta plats mellan orden eller inne i ett ord. ”Hicka dig pat, din homla gara och din barfönnade hytskinda!” betyder alltså: ”Packa dig hit, din gamla hora och din förbannade skithynda!”