På lexikal nivå iakttas ord- och uttrycksförrådet. Relevanta omständigheter är då t.ex. uttryckens semantiska innehåll (t.ex. statiska verb, rörelseverb, konkreta/abstrakta uttryck), laddning (stark/svag, positiv/negativ) och ordklasstillhörighet (det kvantitativa förhållandet mellan adjektiv, adverb, substantiv och verb).

På syntaktisk nivå beskrivs textens sats- och meningsbyggnad. Intressanta variabler är meningslängd, förhållandet paratax-hypotax, bisatsinskott och fundamentfältets storlek.

På textnivån undersöks framför allt den företeelse som kallas textbindning, d.v.s. förekomsten av språkliga element som signalerar tankemässig bindning mellan olika partier av texten. Sådana element är temaprogression och diverse bindningsord. Genom val av bindningsord åstadkoms anknytningar av skilda slag, t.ex. konnektivbindning och additivbindning.

Undersökningsmetoderna vid detta slag av stilanalys är i dag väl etablerade och utförligt beskrivna i handbokslitteraturen. Vi har använt följande framställningar: Peter Cassirer, Stilistik och stilanalys (1993), Lennart Hellspong och Per Ledin, Vägar genom texten (1997) och Lars Melin och Sven Lange, Att analysera text (1995). Den grundläggande syntaktiska analysmodell som kommit till användning i samtliga språk återfinns i Erik Anderssons Grammatik från grunden (1993) samt Ulf Teleman, Staffan Hellberg och Erik Andersson, Svenska akademiens grammatik (1-4, 1999). I tillämpliga fall har analysen kompletterats med standardverk inom resp. språk, för tyska språket Inger Rosengren et al., Tysk grammatik för universitetsbruk, (1979) samt desamma, Tysk syntax för högskolebruk (1979), för franska språket Maurice Grevisse, Le bon usage. Grammaire francaise, (1969 och 1986), samt för engelska språket Jan Svartvik och Olof Sager, Engelsk universitetsgrammatik (1996) samt Douglas Biber, Longman Grammar of Spoken and Written English (1999). Den engelska grammatikens beskrivning av de syntaktiska förhållandena inom det engelska språket har måst modifieras till våra analysmodeller. Detta arbete har gjorts av Hedda Gunneng i samarbete med prof. Gunnar Persson, Luleå.

Den syntaktiska analysen däremot bygger på en vidareutveckling av den metod som framläggs av Lars Wollin i dennes Svensk latinöversättning (1-2, 1981 - 83). Centralt är här begreppet makrosyntagm, som definieras som textens största syntaktiskt sammanhängande enhet (se vidare den hypotaktiska analysen).

En analysmodell för språkvetenskapliga och litteraturvetenskapliga analysen i etapp 1 har utformats. Särskilda krav har måst ställas på såväl analysmodellen som metoden, eftersom båda har applicerats på fem olika språk. Vi har därför utarbetat en uppsättning med stilistiska variabler, vilka vi bedömt som relevanta för vårt syfte. Uppsättningen, som utgår från ovan nämnda arbeten inom svensk stilistik, har visat sig vara applicerbar på samtliga språk inom projektet. De flesta variablerna är också kvantifierbara. Endast en av dem, nämligen syntaktiskt djup, är omöjlig att mäta på ett sätt som medger jämförelser mellan språken. Dock har vi utarbetat en modell för hypotaktisk analys som medger jämförelse av syntaktiskt djup i olika texter på ett och samma språk. Detta arbete har utförts gemensamt av Hedda Gunneng och Börje Westlund.