Material och urval De franska brev som ingår i projektet Kvinnors brev är alla skrivna av tvåspråkiga medlemmar ur det högsta sociala skiktet i 1700-talets Sverige. Med undantag av den tidigaste och den senaste kvinnliga brevskrivaren tillhör de samma sociala nätverk, oftast till och med släkt, nämligen i huvudsak familjerna Tessin, Sparre och Törnflycht, alla nära knutna till Lovisa Ulrikas och Gustav III:s hov. De skriver till varandra och om varandra och kan sägas konstituera en väl sammanhållen social grupp. De två undantagen, Charlotta Oxenstierna vid sekelskiftet 1700 och den tyskfödda prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta mot nästa sekelskifte, rör sig i samma sociala miljö, utan att i lika hög grad ingå i ett så homogent sammanhang.

Fördelarna med att brevskrivarna är så enhetliga är uppenbara i ett projekt som detta. Som alltid när det gäller en så pass avlägsen tidsperiod utvaldes dessa personer dock främst på grund av tillgången på material. Dessa släkter har haft intresse och möjligheter att spara sina dokument och brev så att det tillåter en forskare att finna brevskrivare som skriver tillräckligt många brev till tillräckligt många olika personer. Här fanns således möjlighet att finna personer som skrivit sviter av brev till både män och kvinnor.

Olägenheten att det rör sig om tvåspråkiga personer som i allmänhet skriver brev på ett annat språk än det som allmänt talas i landet där de vistas har så småningom visat sig mindre betydelsefull. Den franska som skrivs är en funktionell naturlig franska som lärts in vid späd ålder med hjälp av infödda personer och som vidmakthållits genom att man läste fransk litteratur och att familjerna i allmänhet använde sig av franska i umgänget med varandra. Ingen vetenskaplig undersökning har dock gjorts för att se om det rör sig om en franska som är helt jämförbar med en enbart fransktalandes, men stickprov har genomförts i franska arkiv på brev skrivna av personer vid samma tid i samma miljö. Inga väsentliga skillnader kunde iakttagas. Dessutom är det tveksamt om denna eventuella avvikelse från det brevskrivningsspråk som vid tiden användes i Frankrike av enspråkiga personer är något som har betydelse för just detta projekt, där huvudintresset ligger i eventuella skillnader i språkanvändning mellan personer av olika kön inom samma språkområde, vilket i detta speciella fall är franska såsom den brukades av tvåspråkiga personer i de högsta svenska samhällsklassernas relativt slutna miljö.

Brevskriverskorna är nio till antalet, brevskrivarna fyra, och deras sammanlagt 292 brev fördelar sig på följande sätt:

Om man delar in textmassan efter korpus, det vill säga kvinna till kvinna (KK), kvinna till man (KM), man till kvinna (MK) och man till man (MM) samt räknar med en sammanlagd korpus där över huvud taget en man är inblandad (M) blir fördelningen av antal brev och antal ord så som framgår av nedanstående tabell.

Det totala antalet ord går således upp till knappt 200 000 och av naturliga skäl är breven av mycket olika längd. Att varken antalet brev eller deras sammanlagda ordmängd fördelar sig jämnt mellan de olika brevskrivarna har inte betraktats som ett problem i detta projekt med tanke på den hypotes som vi avsett pröva. Huruvida det existerar ett särskilt kvinnligt språk borde kunna framgå oavsett om textmassan i högre grad härrör sig från en person än från en annan. Eftersom brev och brevsviter analyserats separat är det dessutom lätt att upptäcka om en skribent avviker väsentligt från de andra och hänsyn tas till detta. Urvalet har snarare styrts av praktiska skäl, som materialtillgång och läsbarhet. Eftersom detta delprojekt nästan uteslutande vilar på otryckt material har läsbarheten en icke oväsentlig betydelse. Materialtillgången eller bristen på sådan har inneburit att brev mellan makar inte kunnat undvikas.

Sedan urvalet av brev gjorts har dessa skrivits av direkt från handskriften eller från en kopia av denna. När det gäller de brev som grundar sig på en utgåva har originalbrevet rådfrågats i de fall uteslutningar förekommit. Eftersom man inom projektet på ett tidigt stadium insett att texten måste normaliseras för att senare vara sökbar, har inom detta delprojekt normaliseringen oftast skett direkt utan ett mellanled av en bokstavstrogen version. Det franska språkets strikta och tidigt genomförda stavningsregler har gjort denna normalisering förhållandevis oproblematisk.