Kvinnors brev på latin under medeltiden
Projektets syfte och metod har varit bestämmande för brevurvalet. De krav som
ställts på materialet inom delprojekt 1 har varit
1* att breven skulle vara tillgängliga i moderna textkritiska utgåvor,
2* att alla brev skulle ha författats på latin och vara bevarade på originalspråket,
3* att alla brev skulle vara verkliga brev, d.v.s. skrivna primärt i syfte att kommunicera
med en eller flera i rummet frånvarande personer,
4* att breven skulle ingå i stora brevsviter,
5* att varje skribent skulle ha skrivit brev till både kvinnor och män.
Den enda bevarade brevsamling från en kvinnlig skribent som uppfyller alla dessa
krav är Hildegard av Bingens brevväxling.
Under 1100-talet var man medveten om värdet av att bevara brevsamlingar.
Produktiva skribenters korrespondenser lät man systematiskt sammanföra till
brevsamlingar och bevara genom att kopiera dem i stora handskrifter. Hildegards
brev är 390 till antalet, varav 70 är ställda till kvinnor. Breven finns nu i en modern
utgåva. Tidigare forskning har konstaterat, att breven i allt väsentligt är
formulerade av Hildegard själv och på latin. Troligen hade hon under hela sin
produktiva period tillgång till sekreterare och andra skrivare. Flera av dem är
kända till namnet. I olika delar av sin produktion har hon själv beskrivit
sekreterarnas uppgift och dess begränsning: vid behov skulle sekreterarna rätta
hennes formlära och hennes syntax. Innehåll och ordval fick de inte ändra. Härav
framgår att hon själv formulerade visionerna på latin och att hon förlitade sig på
sitt eget ordförråd.
En stor del av breven är skrivna som svar på brev med förfrågningar från andra
människor. Andra brev uppmanar till reformer inom kyrkan och adeln. Bland
korrespondenterna finns påvar, biskopar, abbotar och abbedissor, nunnor och
munkar, furstar och furstinnor samt lekmän och -kvinnor inom adel och
borgerskap.
Det har visat sig svårt att hitta större brevsviter från män som koresponderade med
både kvinnor och män. Åtskilliga latinska korrespondenser är bevarade och
dessutom utgivna i modern tid, men kvinnliga adressater lyser mestadels med sin
frånvaro. De manliga brevskrivarna i delprojektet är Petrus Damiani, helgon, poet
och biskop i Ostia, Johannes av Salisbury som var kansler hos ärkebiskopen av
Canterbury och anhängare av Thomas Beckett, Bernhard av Clairvaux, dennes vän
och korrespondent Petrus Venerabilis, abbot i Cluny, samt Hildegards siste
sekreterare Guibert de Gembloux.
I delprojekt 1 är således samtliga brev med kvinnlig skribent författade av en
person, Hildegard av Bingen. Detta innbär att en jämförelse mellan KK och KM
blir en jämförelse mellan brev skrivna av en kvinna till kvinnor respektive till män.
Breven inom MK och MM däremot har fem olika upphovsmän. De olika
brevkorpusarnas storlek och sammansättning framgår av nedanstående tabell.
Korpus | KK | KM | MK | MM | M |
Antal brev | 70 | 68 | 13 | 22 | 103 |
Antal ord | 15.739 | 16.448 | 5.999 | 10.434 | 32.881 |
Projektansvarig:
Hedda Gunneng
|
|
|